Första september 2011
Dagarna går så himla fort nuförtiden. En dag känns som tjugo minuter och en natt känns som tio. Om det fortsätter såhär kommer jag vara 30 år i övermorgon! Även om dagarna rusar förbi och jag inte ens hinner med en bråkdel av det jag har tänkt mig så har jag aldrig tidigare varit så inne i det jag gör som nu. Varje sekund på lektionerna är jag med, fokuserad och intresserad. Förr kunde jag drömma mig bort och tänka på vad jag skulle laga för mat eller när jag skulle tvätta den där tröjan som jag spillt tandkräm på. Det känns bra men hade dagarna bara känts som 5 minuter längre så kanske jag skulle hinna med så mycket mer!
Imorgon kväll ska jag i alla fall äntligen vara lite social. Lära känna nya kompisar lite bättre och det kommer bli hur kul som helst :) Hållhaken är bara de där 4 vändorna med bussen, 4 timmar helt bortkastat...det svider som skavsår. Men jag ska vara glad över att jag överhuvudet taget kan åka buss. Tänk om jag hade tvingats gå!? Då hade jag defenitivt fått skavsår.
Kommentarer
Postat av: mamma
du skriver så bra om hur du tänker och känner, du använder dig av tankar som bara är DU! Härligt att få komma in i ditt djupaste du..Tack gumman
Trackback
