Att lida
Idag såg jag på nyheterna om den värsta torkan på 60 år som totalt utmattar Afrikas horn (Kenya, Somalia och Etiopien). Sverige har bidragit med 30 miljoner kronor men för så många drabbade är de pengarna som en liten droppe i havet. Nyheten efter handlade om den ekonomiska krisen i Grekland. Det kändes makabert att se finansministerns bekymrade min angående sin lilla kris när det på andra sidan Medelhavet finns ett helt östafrika med 10 miljoner människor som bokstavligt talat törstar ihjäl. Hälften är barn. Kvinnor tvingas vandra flera mil med sina små i hopp om att få tag i vatten. Boskapen dör pga. uttorkning och barnen får ingen mat. Åh, det gör ont i mig hur egoistiska vi är. Jag sitter här framför min TV och dricker mitt te och äter min macka och klagar lite på att det ska bli molnigt imorgon. Hur kan jag? Hundratals mil söderut sover en törstig mamma med sitt undernärda barn under bar himmel . Orolig och maktlös inför morgondagen. Jag skäms.
Var finns rättvisan?
Kommentarer
Postat av: Anna
Du har så rätt, vi här har det så otroligt bra och är verkligen lyckligt lottade. Vi borde hjälpa så gott vi kan, om ALLA gör nått litet så blir det en skillnad. Gå med i facebook gruppen: Stöd till Afrikas horn // Support to Horn of Africa
Där kan man få veta hur situationen ser ut samt hur man kan hjälpa.
Trackback
