Triathlon

Snart packar jag ner mina springskor och bikinin i en ryggsäck och ger mig av på min röda cykel. Träsmaken i rumpan efter turen ner i Europa är nog inget mot vågorna i Atlanten eller skavsåren jag kommer få efter springturen genom Nordamerika. Men det är inte ens jämförbart med hur tomt och meningslöst allt känns här hemma utan dig älskling. De närmsta fem dagarna får gärna gå i ultrarapid bara jag får krama dig snart!!
Mikael-abstinens är inte att leka med..!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0