Efter en hel helgs jobbande, en rätt jobbig måndagkväll och slutligen 5dl blod fattigare känner jag mig inte riktigt som en hel människa, än. Ibland, när man mår som bäst, omsluts man av ett litet säkerhetspaket av sunt förnuft och självkännedom som vid en eventuell attack utifrån gör att man går säker därifrån. Ibland är tyvärr inte det där säkerhetspaketet komplett eller ens befintligt alls. Tror egentligen inte det handlade om själva situationen i sig utan om en enda liten känsla som fick min hjärna att plocka fram en massa annat undangömt. Det blev för mycket på samma gång men som tur är bor det underbara människor på Selkroken som gör det hela mycket lättare. LOVE YOU!

Igår när jag lämnade blod fick jag föresten en liten goodie-bag! Personalen är så snälla där. En röd fin anteckningsbok med blanka sidor (som jag älskar!), ett gulligt tomtepar att sätta på hyllan eller ha i julgranen, en isskrapa, en fick-kalender och en stor karta järntabletter.

På tal om det fina vädret saknar jag min kamera. Den har levt snart ett år hos Erik. Har inte haft något behov av den men nu vill jag ut och ta fina kort. Måste framför allt ha den innan USA i februari.