Framför denna vy med första parkett till helikopterplattan läste jag dagens morgonrapport. Himlen var strålande blå och lovade en vacker dag. Isolerad bakom sjukhusets vita väggar såg jag inte mer av dagens ljus förutom när en operationsmössa kom fladdrande genom luften utanför fönstret såhär 9 våningar upp. Stackars kirurg utan mössa.

Idag hade jag fyra härliga kvinnliga patienter i min flock, ett alldeles lagomt antal. I en utopisk värld borde inte en sjuksköterska ha fler än fyra patienter. Fler än så och man får inte den där djupa kontakten eller 100%-iga kollen som man helst av allt vill ha. Allt eftersom antalet ökar (upp till 10 om man har oflax) minskar uttrymmet för att ge patienterna & anhöriga "det där lilla extra". Det är dom dagarna, när det där lilla extra har fått plats som man inte kan sluta le på vägen hem!