Jag behöver nog ro. Jag har ju lugn och ro om dagarna men det är lätt att bli stressad och känna sig dålig när man inte känner att man är på väg någonstans. Känns som att jag skulle behöva en liten paus i tiden. Stanna klockan en stund och bara vara. 21 är väl ingen ålder om man frågar en 50-åring men en fjärdedel av livet har ju passerat. Samtidigt är det svårt att vara på väg när man inte vet vart man ska eller vill. Jag vet vem jag vill dela vägen med. Det känns bra. Men ibland känner jag ångesten komma krypandes och det har jag aldrig känt förut. Tror det är en grej som kommer med åren. Ännu ett tecken på att benskörheten och dövheten närmar sig.

Jag måste nog sova. För många konstiga tankar.

Godnatt*