Lost without you

Dagens försök att bygga lite muskler är över och keson ligger gött i magen :)
Tänker tillbaka på en kille som kom in på gymmet som jag aldrig sett förut. Han kom ensam och visste nog inte riktigt var han skulle ta vägen. Han kliade sig lite förvirrat i huvudet och satte sig ner i ett hörn. Det var som om hans självförtroende inte tillät något annat än att visuellt ta in rummet. Jag önskade att jag vore hans kompis så kunde vi träna ihop. Osäkerheten lös upp lokalen starkare än neon. Jag tycker i alla fall att det var ett bra första steg att gå dit. Bara gå in och kolla läget. Starkt jobbat! Blir bara lite besviken på världen och att vi i Sverige verkligen inte har en godkänd nivå på det allmänna civilkuraget. Vi är så bra på att tänka men vi agerar sällan i rädsla för att göra bort oss själva. Inte för jag tror att jag skulle kunna ha gjort en insats idag, det hade nog bara förvärrat saken. Som att stampa på hans integritet och sänka självförtroende ännu mer. Men ändå, någon av killarna kunde ju iaf bjuda in honom att vakta vid bänkpressen eller nåt sånt. Jaja... Jag kände mig bara så dålig som nonchalant fortsatte min rodd innan jag gick därifrån.
Nu ska jag laga smällkorv och makaroner till mig och min prins!

Kommentarer
Postat av: E - min kamp

tror att du hade kommenterat hos Kenza och att det var så jag hittade dig :)

2010-02-10 @ 17:41:06
URL: http://onereligion.blogg.se/
Postat av: mamma

va roligt du skriver gumman! och vilken sötnos på bilden....

2010-02-11 @ 06:59:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0