Rita sitter i fotöljen bredvid balkongdörren och berättar entusiastiskt vilket fantastiskt liv hon har i sin ryggsäck, en ryggsäck som förövrigt ser ut att orsaka en snar sammandrabbning med närmsta underlag. Tyvärr dog hennes man alldeles för tidigt men tänk alla resor, romantiska överraskningar, barn och barnbarnen....för att inte tala om huset som de fick betalat av mannens företag. Och hur ser världen det ut idag? Bara hemskheter i tidningarna...rån, skadegörelse, rattfylleri, misshandel, var tog den gamla goda tiden vägen?

Hm...jaa, lilla Rita 96 år. Tror allt att det fanns våldsamma och oansvariga snorungar under hennes glansålder också men då hade hon nog annat att tänka på, sina man och barn till exempel. Lite lättare att grubbla över allt negativt nu när dagens höjdpunkt är ett Mariekex till eftermiddagskaffet.
Rakel rusar hem, fyra timmar för tidigt, med en frånvarande blick i ansiktet för att ta ett sista farväl av sin cancersjuka väninna. Jenny har ont i ryggen efter ett oundvikligt men olycksbådande lyft på en vårdtagare igår. Själv är jag gasig i magen och funderar på hur det ska gå den första kvällen när jag är själv med det här goa, skrynkliga men glada veterangäng.

Tur att vi är olika och att vi har lite olika grader av problem och grubbelkitt att lägga vår energi på. Hur skulle annars världen se ut om alla kände precis likadant samtidigt? Förmodligen lite gråare, lite futtigare...lite mindre värd att leva i.
(Alla namn är på hittade...såklart)
Sov gott nu alla underbara och tänk inte för mycket!