Barkbanan. Solen bländade och stekte hett. Svetten nalkades och den ansträngande pulsen gjorde sig ideligen påmind.
Plötsligt!
Ronja hoppade till, som om det var ett vanligt agilityhinder att passera. Men icke! En orm, en riktigt stor sådan, njöt toxerande stilfullt mitt på grusvägen.
Adrenalinen exploderade ut i kroppen och med benen på ryggen var vi snabbare än någonsin i mål.



Hursa om det inte vore fysiskt taktiskt att placera ut en orm för att få upp det genomsnittliga tempot på banan?!
Ut o spring!!