Jag som var rädd för att de skulle kolla biljetten....

Mitt månadskort gick ut igår men jag chansade idag. Nervös som feen klev jag på tåget i morse. Konduktören kom...jag hade lagt fram mitt månadskort på sätet bredvid så att han iaf skulle se fodralet. När han kom krånglade jag av mig vantarna och skulle öppna det i hopp om att han inte skulle kolla in datumet särskilt noggrannt men som tur var gjorde han tummen upp innan jag ens fått av mig vantarna, puh! Skönt med människor som är godtrogna.

Dagen gick....segt som vanligt på lördagar men det var ändå uthärdligt...Nåväl, jag gick till tåget som vanligt efter stängningen med tanke på att ta det som går halv 8 mot Oslo S. Jag kommer fram och möts av en stor hop snötäckta människor. En dam vänder sig om och säger att hon stått där i en timme och inget tåg har passerat. En halvtimme går när en röst hörs över perrongen. Högtalarna är snötäckta så bara några få ord uppfattas: Ski stasjon stengd. OMG! En man som liknar en viking plockar fram sin mobil och beställer en taxi, han har tre platser till övers. Två av platser norpar två unga killar lika snabbt som popkorn exploderar i en brännhet kastrull. Sedan säger jag och en annan dam till exakt samtidigt med direkt efter börjar hon predika om all hennes lidelse hon utstått under timmarna i snöstormen. Själv hinner jag knappt andas innan hon vänt på klacken och studsar bort mot taxiplattan. Vilken empati, bietch! Jag bor ju inte ens här och har ingen säng inom 1km avstånd som du, men visst, ta platsen du och hoppas du får en kul och framför allt dyr kväll i byn, kärring! (tänker jag tyst såklart....) Alla andra på perrongen pyser illa kvickt hem till sina upplysta varma hem, kvar står jag, damen som från början informerat mig om tågförseningen samt en ung partklädd tjej. Vi lämnar den ödelagda platsen och går ner mot busshållplatsen. Tjejen går så småningom till en fest i närheten. Kvar är jag och damen. Tiden går och vi diskuterar om vi ska dela på en taxi. I en sån här utelämnande situation är man verkligen villig att betala, mycket! En taxi in till Oslo S skulle kosta oss ca. 500NOK var men hellre det än att sova under en gran. Många tankar flög genom huvudet....taxi...kanske David, min personalchef kunde taxiköra mig...tremänningen kanske kunde låna ut en säng... Jag ringde hem iaf med gråten i halsen och berättade hur läget var. Men plötsligt, som en blixt från klar himmel, ett tåg kommer! Kom, ropar jag till damen och börjar springa uppför alla trappor snabbare än Thelp simmar 50m frisim. När jag hoppar på är dörrarna på väg att stängas....men jag trycker mot dom för att hon ska hinna med. Jag ropar på obeskrivligt bra norska (haha) : Nå må du skynde dei ! Hon kommer lunkpulsandes i snön, stutsar in i tåget och dörrarna tutchar hennes hår när de stängs. Men det är halt i entrén tll vagnen och hon halkar bakåt som de halkar på bananskal i serietidningar. Pang! Ååå herregud tänker jag och tar tag i hennes huvud. Slog du i huvudet? Hon ser skräckslagen ut men svarar: Vi hann! Ok, hon slog inte i huvudet men det tar lite tid innan vi får upp henne så lite chockad blev hon iaf.
Pulsen landar....personalenbjuder på choklad istället för att kontrollera biljetter...dubbeltur!
Jag läser min bok och resan till Oslo S sveper förbi. När vi ska gå av ser jag damen lite längre bort i folkmassan. Hon tittar på mig och mimar Thank You. Hon var precis som tanten med duvorna i Ensam Hemma, lite läskig men snäll. Vi kom hem iaf...tillsammans :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0